Med stavar på Värmullsåsen

Jag följde inte ursprungsplanen för backträningen. Inte helt. Men jag är mycket nöjd med mitt val att skippa Säfsen för Hagfors Värmullsåsen. En webbkamera i Säfsen sa att det låg mycket snö kvar i backen och det verkade väl slabbigt och blött för övrigt.

Värmullsåsen är en nedlagd skidbacke med bra fallhöjd, 225 meter enligt uppgift. Där finns ingen snö från snökanoner kvar. Dessutom är resan dit kortare.

426 möh och 225 m fallhöjd under mig.

Idag skulle det bli utrustningstest. Dels skulle en tilltänkt tävlingsväst testas men framför allt skulle mina nyinköpta stavar provas på riktigt. Skulle stavar ge så mycket i uppförsbackarna som det pratas om? Är de nödvändiga i bergiga långlopp?

Mina nya Trail Blaze-stavar fästa vid min tävlingsväst.

Efter några rundor uppför berget så började jag förstå det här med stavar och löpning. Och svaret på frågorna kändes givet: stavar ger enormt mycket när man ska ta sig uppför branta och långa backar. Jag är nu övertygad stavanvändare.

Backar - bring 'em on!

Totalt så blev det 1586 höjdmeter mät med Suunton. Distansen blev 19,5 km. Ett tufft och bra pass som jag förutom stavtestet är nöjd med utförslöpningen. Den har helt klart förbättrats med vårens backlöpning. Det ska sägas att jag inte alls var dålig på det innan men de långa backarna har gett mig ett helt annat självförtroende utför.

Träningsveckan för övrigt såg ut så här:

Må: 5 km
Ti: Löpning till och från jobbet, 2x17 km
On: 7 km
To: 42,2 km, 530 höjdmeter, på Hultet- och Järnleden. En trevlig trailmara.
Fr: 9 km
Lö: 19,5, 1586 höjdmeter, Värmullsåsen
Sö: 5 km i skogen

Totalt så blev det 122 km denna vecka.