tisdag 17 juli 2012

Hitta stigarna

På besök i Uppsala. Återigen fick jag det bekräftat att det finns stigar kring alla samhällen. Det gäller bara att hitta till dem. Väster om Hågadalen finns ett stigeldorado. Roade mig länge där innan jag insåg att jag borde nog även fundera på hur jag skulle hitta hem. Ibland kan det vara trevligt att vara lite vilse också...

söndag 15 juli 2012

Giftig löpning

Löpningen är ett gift. Dagens långpass hade för avsikt att dessutom göra mig ”giftig” på ultra. Det var sista ultrapasset innan jag lägger om löpning mot snabbhet igen. 53 km som började med att jag sprang hemifrån för en runda kring Kaffeberget och en runt milspåret på Hultet innan jag stack upp på Hultetleden. Hemåt sprang jag på Järnleden. Vädret var soligt men ganska lagom varmt ändå.

Dagens runda. 53 km och 667 höjdmeter.

På milspåret så tog jag ett extra lufthopp i farten för att inte sätta foten på "något svart" på marken. Huggormen solade och tyckte inte att jag skulle störa. Jag tolkade väsandet så i allafall.

En redan giftig rackare.

söndag 8 juli 2012

Lokala Smultronställen

Jag har mina favoritrundor när det gäller löpning. Mina smultronställen. Några måste jag färdas till med bil. Men vissa har jag nästan inpå knuten. Skogen på andra sidan E18 är ett sånt ställe som är nära. Där finns massor av stigar och flera av dem är tekniska och knixiga. Med rötter och stenar. Jag har sju minuter att springa tills jag är där och hälften av den transportlöpningen är på stig.

En annan lokal favorit är att springa rundan Hultet- och Järnleden. Rundan är 41 km med det vägval jag gör. Den går lätt att förlänga till längre distanser med både stigar och motionsspår som man passerar. Idag var en sådan dag då jag förlängde löpningen och sprang 50km. Vädret var intressant: 20°C och regn. Hela tiden.


Ett lokalt smultronställe från dagens löpning längs Järnleden.

Löpningen gick lite tungt då jag kände av fredagens pass (idag = 48h efteråt) då jag sprang backe med sk “bounding”. Det är en övning där man överdriver knädrivet framåt, uppåt och tar långa steg. Grymt bra löpspecifik styrketräning. Den tar bl.a på lårens baksida. Efter ett par timmars löpning idag så kändes den träningen av.

Löpningen ligger nu kring lite drygt tio mil per vecka. Under den avslutande helgen så har jag landat på 60 respektive 63 km de två senaste veckorna. Fokus är långpasset på söndagarna.

måndag 2 juli 2012

11 snabba och 48 långa

Jordgubbslunken (11 km) och löpning på Kilsleden t.o.r. (48 km) fick plats i helgens program.

Är i en träningsperiod nu som egentligen syftar till att bygga upp distansuthålligheten för ultra men fick ändå in en elvakilometerstävling som fartträning i programmet. Det blev Jordgubbslunken i Rudskoga i lördags som huvudsakligen går på grusvägar men med en kilometer ute på jordgubbsfälten som ett kul inslag runt åtta km löpta. Tävlingen gick hyfsat med tanke på att benen inte känts speciellt pigga under veckan och att jag hade håll mellan femte och sjunde kilometern. Väl i mål så slutade jag på en femteplats. Löpboomen visade sig även på denna tävling och med nästan 500 deltagare så blev det nytt deltagarrekord.



Pernilla han bara med att få med det väsentliga i denna stilstudie från spurten mot mål. :-)
Efter tävlingen så var det fullt jobb med återhämtningen då jag planerade att springa Kilsleden med min kompis Tobias på söndagen. Benen kändes hyfsade på morgonen men lite fundersam var jag över vaderna. Det skulle emellertid visa sig funka bra att springa på den mjuka vandringsleden.

Vid niotiden startade löpningen från Skutberget vid Vänerns strand och gick norröver upp till Kil. Under löpningen upp så var det lite grått men uppehåll.

Tobbe har full fokus på steget. Det var halt där det var lerigt.
Leden börjar på en sandhed som är ganska lättsprungen. Efter ca 7-8 km så förändras terrängen till mer vanlig “skogsmark”. Finaste platsen man passerar är Kilsravinerna där en liten å har grävt ur landskapet och vegetationen är tät och djungellik.

Ner i "djungeln". En spång leder ner i Kilsravinen. Halkvarning!
Vid ledens slut uppe i Kil så vände vi och sprang tillbaka. Nu började det regna och den efter veckans regnande nu vattenmättade marken blev väldigt blöt och stora vattenpölar bildades överallt. Småhalt men kul ändå. Regnet höll i sig hela tiden ända tills vi åter var tillbaka vid bilen.

Sträckan landade på 48 km och vi var jättenöjda över dagens kanonpass.