11 snabba och 48 långa

Jordgubbslunken (11 km) och löpning på Kilsleden t.o.r. (48 km) fick plats i helgens program.

Är i en träningsperiod nu som egentligen syftar till att bygga upp distansuthålligheten för ultra men fick ändå in en elvakilometerstävling som fartträning i programmet. Det blev Jordgubbslunken i Rudskoga i lördags som huvudsakligen går på grusvägar men med en kilometer ute på jordgubbsfälten som ett kul inslag runt åtta km löpta. Tävlingen gick hyfsat med tanke på att benen inte känts speciellt pigga under veckan och att jag hade håll mellan femte och sjunde kilometern. Väl i mål så slutade jag på en femteplats. Löpboomen visade sig även på denna tävling och med nästan 500 deltagare så blev det nytt deltagarrekord.

Pernilla han bara med att få med det väsentliga i denna stilstudie från spurten mot mål. :-)

Efter tävlingen så var det fullt jobb med återhämtningen då jag planerade att springa Kilsleden med min kompis Tobias på söndagen. Benen kändes hyfsade på morgonen men lite fundersam var jag över vaderna. Det skulle emellertid visa sig funka bra att springa på den mjuka vandringsleden.

Vid niotiden startade löpningen från Skutberget vid Vänerns strand och gick norröver upp till Kil. Under löpningen upp så var det lite grått men uppehåll.

Tobbe har full fokus på steget. Det var halt där det var lerigt.

Leden börjar på en sandhed som är ganska lättsprungen. Efter ca 7-8 km så förändras terrängen till mer vanlig “skogsmark”. Finaste platsen man passerar är Kilsravinerna där en liten å har grävt ur landskapet och vegetationen är tät och djungellik.

Ner i "djungeln". En spång leder ner i Kilsravinen. Halkvarning!

Vid ledens slut uppe i Kil så vände vi och sprang tillbaka. Nu började det regna och den efter veckans regnande nu vattenmättade marken blev väldigt blöt och stora vattenpölar bildades överallt. Småhalt men kul ändå. Regnet höll i sig hela tiden ända tills vi åter var tillbaka vid bilen.

Sträckan landade på 48 km och vi var jättenöjda över dagens kanonpass.