söndag 28 augusti 2011

Tillbaka i skogen och om återhämtning

En vecka har gått sedan Kraftloppet och min träning kommer nu att fokusera mot Sörmlands Ultra-Marathon, SUM, den 8:e oktober. Det betyder att jag återigen kommer att springa på stigar och leder på träningarna. Yes! Under veckan som gått har jag sprungit varje dag och tre av passen har varit i skogen. Dagens runda var på 90 minuter och gick på små stigar och lite ren skogslöpning. Det regnade rejält och marken var mycket blöt. Stenarna och rötterna var hala. Mina ben var helt nedgeggade med diverse “skog-smuts”. Med andra ord så hade jag det alldeles underbart!

Tänkte jag kunde berätta lite om återhämtning och min erfarenhet om hur man optimerar den. Det här kommer alltså inte bli en “det-här-har-jag-läst-mig-till-inlägg” utan detta är mina personliga tankar och erfarenheter.

Som jag skrev så har jag sprungit varje dag efter tävlingen i lördags. Det började på söndagen med en 25 minuter lång jogg. Syftet med det passet är att få igång cirkulationen i benen och att bli varm så att jag kan genomföra en rejäl stretching. Detta pass tycker jag är väldigt viktigt för återhämtningen. Visst kan det göra ont, speciellt om man är mindre tränad. Men man har igen det - jag lovar!

En sak som påverkar hur snabbt man återhämtar sig är hur vältränad man är. Ju bättre tränad man är desto snabbare återhämtning. Jag försöker att springa alla dagar och tränar enligt principen hårt-lugnt. Tyngre ena dagen, lättare andra dagen. Att träna ofta är jag övertygad om gör att återhämtningen också blir snabbare. Kroppen är helt enkelt van att återhämta sig fort.

Att inte vara övertränad när man tävlar gör att återhämtningen gynnas. Det kan vara värt att fundera över för många tror jag. Ska man krypa upp ur en grop är det lättare om den inte är så djup!

Under loppet är det viktigt att ha ett så bra energi- och vätskeintag som möjligt. Även det gör att gropen inte blir så djup. Planera strategin för energi och vätska innan tävlingen. När tävlingen är klar så brukar jag stanna till vid sportdrycken och dricka 5-6 muggar. Ta dig den tiden. Sedan fortsätter jag att dricka. Se gärna till att ha mer sportdryck väntande i mål. Drick sedan därefter mer söt dryck (sportdryck, läsk, jos, saft, gainer mm). 2-3 liter inom närmaste 30-45 minuterarna efter loppet är ett bra mål. Gör man så boostar man återhämtningen rejält. Du får i dig snabb energi och återhydratiserar dig.

En annan sak som jag brukar ägna mig åt är kallbad om det finns en sjö eller älv i närheten. Vet inte hur stor effekt som det har men många är övertygade om att det är bra och jag tycker om inte annat att det känns rätt och att det är skönt.

Hoppas vi ses på SUM!

måndag 22 augusti 2011

Kraftloppet 2011 - tvåa för tredje gången!

I perfekt löpväder, 15 °C och mulet, avgjordes Kraftloppet i lördags. Jag var där och körde den individuella klassen på 72 km. Efter bara några km så utkristalliserade sig den ställning som skulle hålla ända till mål. Både den blivande ettan Jonas Schedin, IK Akele, och jag lämnade övriga fältet i ett högre tempo på runt 4:10 per km. Jonas fick emellertid en ledning men jag jagade på strax därbakom.

Jag kunde se Jonas rygg på rakorna men avståndet ökade hela tiden. Min strategi att känna efter var dagens tempo satt tillsammans med ett genomtänkt dryck- och energischema gjorde att jag kunde få ett ganska optimalt lopp. Till min hjälp hade jag familjen och min syster som var med och supportade mig med dryck och energigel längs banan på överenskomna platser.

Jag kunde hålla ett högt tempo ganska länge men mot slutet gick det dock tyngre och jag fick bita ihop rejält för att hålla uppe tempot de sista 12 km. Dock hade ettan, Jonas, det ännu tuffare på denna sträcka som tvingades gå vissa bitar. I mål så hade hans ledning krympt till 4:40 från att som mest ha varit runt dryga 16 minuter.

Sluttiden blev 5:32:49 och relativt sett så tycker jag att jag kände mig rätt fräsch i mål. Detta trots att jag tycker att detta var det lopp jag sprang hårdast hela vägen av alla ultramarathon jag kört. På söndagen tog jag med en återhämtningsjogg på 25 minuter och benen svarade upp väl och klagade förvånansvärt lite. Fast visst var de långt ifrån på topp om man säger.

Detta är tredje gången jag ställer upp i Kraftloppet och det tredje gången jag kommer tvåa. Med den positiva upplevelsen som jag tar med mig från denna tävling så är jag taggad för nya tag tills nästa år.
Årets nyhet med en ny start och mål på Arena Grosvad samt ny förstasträcka funkade bra men sistasträckan med den platta banvallen på har jag nog aldrig upplevt så lång då den därmed blev förlängd med två km. Eller så är den alltid mentalt dryg och jag har bara förträngt det varje gång…

Langning inför sistasträckan. Pernilla springer med och peppar och Harald hejar på pappa i förgrunden.

Nöjd i mål på 5:32:49

 Prisutdelning

onsdag 3 augusti 2011

Strategi för längre löpning i full sommarvärme

Jag gillar att springa i värme. Tycker dessutom att jag är rätt duktig på det. Detta trots det som kanske förgående blogginlägget ger sken av (se, “Vätskebrist….”).
Här i Kristinehamn hade vi häromdagen varmast i Sverige med en temperatur runt 30°C. Under de varmaste timmarna tog jag mig ett drygt två timmar långt pass och gjorde det utan problem eller att jag plågades av värmen. Tänkte därför att detta blogginlägg kunde handla lite om hur man kan göra.

Faktorer som påverkar vid värme
Hur pass varmt det blir eller hur bra man klarar värme beror på lite olika faktorer. Det är inte enbart den absoluta temperaturen som påverkar:

Acklimatisering [1]
När temperaturen stiger ute så vänjer man sig vid värmen. Det är detsamma som att kroppen anpassar sig genom att pulsen sjunker, blodplasman ökar, kroppstemperaturen vid vila sjunker, salthalten i svetten sjunker och svettning effektiviseras. En förbättring av värmetåligheten märks efter ca 3 dagar och fortsätter att förbättras under drygt två veckor med hög temperatur.

Fuktighet
Desto fuktigare det är desto varmare upplever man temperaturen. Den upplevda värmen vid 30°C upplevs som 40°C om luftfuktigheten ligger på 70% [2]. En parallell kan dras till hur det var den dagen jag upplevde min värsta vätskebrist: vädret gick från regn till varmt och soligt vilket gjorde att luftfuktigheten var mycket hög.

Klädsel
Klädseln påverkar avkylningen. Lätta, ljusa kläder är bra. Så mycket naken hud som möjligt kan också förbättra avkylningen. Kläder kan rätt använt skydda mot värme under extrema förhållanden. I vissa tävlingar som i ultralöpningen i Badwater, 217 km, som förmodligen är världens värsta varmaste så har vissa tävlande luftiga vita tyg över sig för att skapa sitt eget mikroklimat. Men den tävlingen går i temperaturer över 50°C!

Vind
Vinden påverkar avkylningen och hur effektivt svetten avdunstar.

Hydratiseringsnivå
När det är varmt så är det viktigt att starta sin löpning fullt påfylld med vätska i kroppen så man har något att ta av. Vid väderomslag till varmare väder kan man missa att öka vätskeintaget vilket kan leda till att löprundan startar med ett vätskeunderskott. Det kan ge stora problem.

En strategi för att klara värmen
Man kan såklart genomföra sitt pass på lite olika sätt men jag rekommenderar varmt att man funderar igenom sin löpning och planerar lite innan. Jag har funnit följande sätt för att utföra ett längre pass (2 h eller mer) vid temperaturer upp mot 30°C mycket bra:
Min klädsel är minsta möjliga och består av ett par luftiga löparshorts, ett par tunna coolmax-strumpor och en vit löparkeps. Jag har ingen T-shirt då jag tycker det är absolut skönast att vara bar på överkroppen. Innan jag sticker ut så blöter jag ned kepsen så det dryper om den med kallvatten. Självklart ser jag till att dricka vatten också precis innan jag sticker. I magen bär man med lätthet vatten! I min hand så håller jag en flaska med vatten. 33 cl räcker i detta sammanhang. Löpning är planerad så att jag vid var 40:e minut (+/- 5 min) så passerar jag ett påfyllnadsställe. När jag kommer fram till mitt “vattenhål” - som kan vara en offentlig toalett, en bensinstation eller annan tillgänglig källa - så ser jag till att ha druckit upp vattnet. Där dricker jag direkt samt fyller på flaskan. Jag passar även på att kyla ned mig med vattnet genom att t.ex. spola på mig på ytliga blodkärl så som huvudet och underarmarna samt blöter ned kepsen igen. Den här proceduren upprepar jag vid varje stopp.
Med denna strategi så är det inga problem att springa i 30°C tycker jag. Man kan även tänka på sådana saker som att springa i skuggan, längs vatten (ofta lite svalare samt avkylningsmöjligheten finns med ett dopp) eller där det fläktar lite mer.

Vinster med att välja löpning i värme
Jag anser att man med fördel väljer att springa i värme istället för att undvika det om man tänker tävla inom en snar framtid. Fördelarna med acklimatiseringen är uppenbar. Dessutom ger det en psykologisk fördel att veta att man fixar det (Come on, give me heat!). Skulle det visa sig att det istället är något kyligt när väl tävlingsdagen kommer så finns det ju alltid kläder att reglera temperaturen med.

Lycka till!

Referenser
[1] Powell B. Relentless Forward Progression, Breakaway books, 2011
[2] Hogarth A. The Wall, Marathon & Beyond, vol 14 (2011) p. 46