Planer är till för att ändras… eller? Nåja, min långsiktiga tävlingsplan har ändrats. Istället för SUM den 8/10 blir det nu Holavedens ultra mellan Gränna och Tranås redan nu till helgen.
Formen känns som den är långt ifrån på topp men det ska nog gå att springa ändå. Har haft en period med diverse krämpor och därtill en förkylning. Kroppen verkar har hamnat i “återhämtnings-mode” för säsongen. Fast helgens runda i skogen kändes riktigt bra och tävlingssuget infann sig igen så idag bestämde jag mig för att ändra på tävlingsplanerna som sagt.
Har börjat titta på nästa säsong och på vinterns grundträning. Startdatum för grundträningen är satt. Tänkte även hinna med att bjuda in till en “fat ass-löpning” någon gång i början av november. Planen är att jag bjuder in till “Hultetleden & Järnleden - the guided tour“. En runda med en hel del rå terräng som landar runt en mara.
måndag 26 september 2011
onsdag 14 september 2011
Löpning på Roslagsleden
I lördags, helgen som var, så sprang jag mellan Roslags Bro upp till några vänners sommarstuga som ligger på Väddö några kilometer innan Grisslehamn. Sträckan var ca 48 km och jag sprang i 4,5h. Tyvärr hade jag inte med mig kameran denna gång så jag har inga bilder.
Roslagen är ett mycket vackert landskap och jag tycker det är enormt trevligt att färdas längs de slingriga småvägarna genom det härliga jordbruksmarkerna. Tyvärr så gör den första sträckan av min löpning inte alls Roslagen rätta utan sträckningen är rätt medelmåttlig vad gäller naturupplevelse och landskap. En stor del av sträckningen är går på grus och asfaltsvägar. Någon kort liten del är det lite kul trail på men i stort klarar man denna löpning med ett par ordinära asfaltsskor om man vill.
Det är först när man närmar sig Väddö och sträckan upp längs Väddö kanal som det blir roligt. Från Baggehus upp till Älmsta så går leden längs Väddö kanal på en fin grusstig. Strax efter Älmsta ute på Väddö så går leder leden in i en kohage och det är en av höjdpunkterna att springa bland korna i denna vackra hage. När man kommer fram till Sandviken på östra sidan så finns där en camping. Där passade jag på fylla på vätskesystemet på en av toaletterna. Leden följer därefter de små stigar och vägar som går till och mellan stugområdena på öns östra sida. Det gäller att vara lite observant vart leden tar vägen och det märks att leden har några år på nacken och skulle behöva en översyn vad gäller markeringarna. Längs den sista sträckan som leder norrut och som slutar i Grisslehamn så finns det några ganska korta sträckor som är regelrätt traillöpning. Vissa av dessa är riktigt kul och mest äventyrlig blir det när leden går ut på klipporna och stenarna ute vid havet. Den sträckan är några hundra meter lång och det gäller att hålla koll på var man sätter fötterna.
Över lag är leden mycket lättsprungen och man klarar sig som sagt i stort sett med ett par vanliga joggingskor. Det finns inga riktiga backar att tala om och en stor del av leden är grus- eller asfaltsväg.
Kartor på leden hittar man på Norrtälje kommuns hemsida om man googlar på “Roslagsleden”. Kartorna upplever jag som lätta att följa men det saknas ortnamn vilket underlättar om man skulle behöva förklara via telefon var man är.
Roslagen är ett mycket vackert landskap och jag tycker det är enormt trevligt att färdas längs de slingriga småvägarna genom det härliga jordbruksmarkerna. Tyvärr så gör den första sträckan av min löpning inte alls Roslagen rätta utan sträckningen är rätt medelmåttlig vad gäller naturupplevelse och landskap. En stor del av sträckningen är går på grus och asfaltsvägar. Någon kort liten del är det lite kul trail på men i stort klarar man denna löpning med ett par ordinära asfaltsskor om man vill.
Det är först när man närmar sig Väddö och sträckan upp längs Väddö kanal som det blir roligt. Från Baggehus upp till Älmsta så går leden längs Väddö kanal på en fin grusstig. Strax efter Älmsta ute på Väddö så går leder leden in i en kohage och det är en av höjdpunkterna att springa bland korna i denna vackra hage. När man kommer fram till Sandviken på östra sidan så finns där en camping. Där passade jag på fylla på vätskesystemet på en av toaletterna. Leden följer därefter de små stigar och vägar som går till och mellan stugområdena på öns östra sida. Det gäller att vara lite observant vart leden tar vägen och det märks att leden har några år på nacken och skulle behöva en översyn vad gäller markeringarna. Längs den sista sträckan som leder norrut och som slutar i Grisslehamn så finns det några ganska korta sträckor som är regelrätt traillöpning. Vissa av dessa är riktigt kul och mest äventyrlig blir det när leden går ut på klipporna och stenarna ute vid havet. Den sträckan är några hundra meter lång och det gäller att hålla koll på var man sätter fötterna.
Över lag är leden mycket lättsprungen och man klarar sig som sagt i stort sett med ett par vanliga joggingskor. Det finns inga riktiga backar att tala om och en stor del av leden är grus- eller asfaltsväg.
Kartor på leden hittar man på Norrtälje kommuns hemsida om man googlar på “Roslagsleden”. Kartorna upplever jag som lätta att följa men det saknas ortnamn vilket underlättar om man skulle behöva förklara via telefon var man är.
torsdag 8 september 2011
Varför barfotalöpning?
Det har väl inte undgått någon att vi har en stark trend som förespråkar barfota och/eller minimalistisk löpning. Det har väl heller inte undgått någon att alla skotillverkare verkar har hakat på trenden och erbjuder “barfotaskor” (vilket självmotsägelse!).
Samtidigt så har vi också märkt en ganska högljud motargumentation mot denna trend. En av dessa motargumenterande personerna är Torbjörn Sköldefors som på marathon.se skriver om “sanningen” om barfotalöpning. Jag tror att alla med förmåga att läsa en text skeptiskt märker hur tämligen färgad argumentationen mot barfotalöpning är i Sköldefors text.
Jag tänkte i detta blogginlägg ge min syn på det här med barfotalöpning och viss mån knyta an till Sköldefors partsinlaga.
“Min coach” är död men hans tankar och råd lever vidare. Arthur Lydiard poängterade att en löpare måste förstå meningen med det pass som denne ska genomföra. Först då blir träningen effektiv. Det rådet bör även ligga till grund för den som tänker börja med barfotalöpning. Varför jag tränar en viss del barfota beror på jag vill uppnå följande fördelar:
1) Jag vill utveckla min löpteknik till att både vara effektiv och hålla mig skadefri
2) Jag vill träna upp min fötter, muskler och nerver så att risken är minimal för fotvrickningar som jag tidigare innan jag började med barfotaträningen hade stora problem med
3) Jag vill stärka mina fötter så de långsiktigt kommer att vara välfungerande även när jag är gammal
4) Jag vill träna upp min balans (hör i viss mån ihop med pkt 2)
Jag vet att man får ett bättre löpsteg genom att träna barfota. Detta är definitivt en av anledningarna till de afrikanska löparframgångarna (därtill så kan även läggas: låg kroppsvikt, fysiskt aktiv uppväxt med X-hundra fler löpmil, genetiska fördelar, starka sociala incitament till att prova löpningskarriären). Det är dock viktigt att “ha med sig steget” genom alla löphastigheter. Därför bör man gärna träna barfotalöpning vid jogghastighet och inte bara vid sprint som vissa förespråkar.
Genom vårt tidiga användande av skor kommer vi bort ifrån det som vi egentligen måste kalla ett naturligt steg. När feedbacken dämpas ut via skor och även stötdämpning så lägger vi till oss med diverse olika “felaktigheter” som potentiellt kan leda till skador. Sköldefors verkar tycka det är konstigt att vi skulle vilja få tillbaka denna feedback för lära oss tillbaka till ett bra steg. Men som glasögonförsedd person så inser även jag att både glasögon och skor har stora fördelar i sina sammanhang. Skor t.ex. kan hjälpa en att springa tävlingar fortare så därför använder även jag skor då. När jag är sliten använder jag mina mest dämpade cushion-skor. När jag vill springa fort i skogen tar jag mina minimalistiska terrängskor. Var sak har sin plats.
Precis som vid all introduktion av nya träningsformer måste barfotaträning startas försiktig. Det går faktiskt inte att säga generellt hur försiktig man ska vara. Det beror helt på vilken bakgrund och hur starka ben och fötter man har. En person som tidigare t.ex. tränat gymnastik barfota kan säkert mycket fortare öka sin barfota löpträningsmängd än en person som har gått i “fotriktiga” skor och som kanske har använt formgjutna sulor därtill. Utgå ifrån din bakgrund här.
Min barfotaträning
Jag har en viss del av min träning barfota. Den gör jag helst på asfalt och helt barfota. Anledningen till det är feedbacken av det oförlåtande underlaget är just vad jag eftersträvar. Det går inte at fuska. Löpsteget blir naturligt kortare och försiktigt i början. Stegfrekvensen bör stiga. Tänk på att hålla överkroppen upprät.
Träningen sker en till två gånger per vecka antingen som ett eget pass eller i anslutning till ett annat pass. När jag springer barfota som enskilda pass så brukar första passet efter ev uppehåll pga annat fokus i träningen initialt vara 10 minuter för att ökas på till 25-30 minuter. Vid träning i direkt anslutning till annat pass så kan de avslutande tio minuterarna vara att jag tar av mig skorna och joggar hem barfota.
Vintertid använder jag mig av en badtoffla som kallas aquasock. Som en kul grej kan jag nämna att jag la ut en länk på funbeat för något år sedan vilket ledde till en drastisk ökning av försäljningen hos en viss handlare i Uppsala.
För övrigt kan jag berätta att min nuvarande skoinnehav (aktiva skor) är följande:
- 2 par väldämpade joggingskor
- 1 par asfaltstävlingsskor (t.ex. för Kraftloppet)
- 3 par terrängskor för alla distanser
- 1 par tävlingsterrängskor
- 1 par minimalistiska terrängskor som även funkar som tävlingskor (t.ex. för Vansbro marathon)
- 1 par tåskor
- 1 par badtofflor (aquasocks)
- 1 par dubbade vinterskor som bara kommer fram om det är blankis ute
Samtidigt så har vi också märkt en ganska högljud motargumentation mot denna trend. En av dessa motargumenterande personerna är Torbjörn Sköldefors som på marathon.se skriver om “sanningen” om barfotalöpning. Jag tror att alla med förmåga att läsa en text skeptiskt märker hur tämligen färgad argumentationen mot barfotalöpning är i Sköldefors text.
Jag tänkte i detta blogginlägg ge min syn på det här med barfotalöpning och viss mån knyta an till Sköldefors partsinlaga.
“Min coach” är död men hans tankar och råd lever vidare. Arthur Lydiard poängterade att en löpare måste förstå meningen med det pass som denne ska genomföra. Först då blir träningen effektiv. Det rådet bör även ligga till grund för den som tänker börja med barfotalöpning. Varför jag tränar en viss del barfota beror på jag vill uppnå följande fördelar:
1) Jag vill utveckla min löpteknik till att både vara effektiv och hålla mig skadefri
2) Jag vill träna upp min fötter, muskler och nerver så att risken är minimal för fotvrickningar som jag tidigare innan jag började med barfotaträningen hade stora problem med
3) Jag vill stärka mina fötter så de långsiktigt kommer att vara välfungerande även när jag är gammal
4) Jag vill träna upp min balans (hör i viss mån ihop med pkt 2)
Jag vet att man får ett bättre löpsteg genom att träna barfota. Detta är definitivt en av anledningarna till de afrikanska löparframgångarna (därtill så kan även läggas: låg kroppsvikt, fysiskt aktiv uppväxt med X-hundra fler löpmil, genetiska fördelar, starka sociala incitament till att prova löpningskarriären). Det är dock viktigt att “ha med sig steget” genom alla löphastigheter. Därför bör man gärna träna barfotalöpning vid jogghastighet och inte bara vid sprint som vissa förespråkar.
Genom vårt tidiga användande av skor kommer vi bort ifrån det som vi egentligen måste kalla ett naturligt steg. När feedbacken dämpas ut via skor och även stötdämpning så lägger vi till oss med diverse olika “felaktigheter” som potentiellt kan leda till skador. Sköldefors verkar tycka det är konstigt att vi skulle vilja få tillbaka denna feedback för lära oss tillbaka till ett bra steg. Men som glasögonförsedd person så inser även jag att både glasögon och skor har stora fördelar i sina sammanhang. Skor t.ex. kan hjälpa en att springa tävlingar fortare så därför använder även jag skor då. När jag är sliten använder jag mina mest dämpade cushion-skor. När jag vill springa fort i skogen tar jag mina minimalistiska terrängskor. Var sak har sin plats.
Precis som vid all introduktion av nya träningsformer måste barfotaträning startas försiktig. Det går faktiskt inte att säga generellt hur försiktig man ska vara. Det beror helt på vilken bakgrund och hur starka ben och fötter man har. En person som tidigare t.ex. tränat gymnastik barfota kan säkert mycket fortare öka sin barfota löpträningsmängd än en person som har gått i “fotriktiga” skor och som kanske har använt formgjutna sulor därtill. Utgå ifrån din bakgrund här.
Min barfotaträning
Jag har en viss del av min träning barfota. Den gör jag helst på asfalt och helt barfota. Anledningen till det är feedbacken av det oförlåtande underlaget är just vad jag eftersträvar. Det går inte at fuska. Löpsteget blir naturligt kortare och försiktigt i början. Stegfrekvensen bör stiga. Tänk på att hålla överkroppen upprät.
Träningen sker en till två gånger per vecka antingen som ett eget pass eller i anslutning till ett annat pass. När jag springer barfota som enskilda pass så brukar första passet efter ev uppehåll pga annat fokus i träningen initialt vara 10 minuter för att ökas på till 25-30 minuter. Vid träning i direkt anslutning till annat pass så kan de avslutande tio minuterarna vara att jag tar av mig skorna och joggar hem barfota.
Vintertid använder jag mig av en badtoffla som kallas aquasock. Som en kul grej kan jag nämna att jag la ut en länk på funbeat för något år sedan vilket ledde till en drastisk ökning av försäljningen hos en viss handlare i Uppsala.
För övrigt kan jag berätta att min nuvarande skoinnehav (aktiva skor) är följande:
- 2 par väldämpade joggingskor
- 1 par asfaltstävlingsskor (t.ex. för Kraftloppet)
- 3 par terrängskor för alla distanser
- 1 par tävlingsterrängskor
- 1 par minimalistiska terrängskor som även funkar som tävlingskor (t.ex. för Vansbro marathon)
- 1 par tåskor
- 1 par badtofflor (aquasocks)
- 1 par dubbade vinterskor som bara kommer fram om det är blankis ute
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)