tisdag 20 augusti 2013

Sweden Iron Trail Marathon


Lördagen den 10:e augusti arrangerades ett s.k. trail-maraton i Kristinehamn. Det var Kristinehamn Multisportklubb som stod som arrangör. Tävlingsledare var eder Ensam-i-skogen-bloggare.

Loppet var ett mindre testlopp av arrangemanget Sweden Iron Trail Marathon. Tävlingen gick i år i ett motsolsvarv på en rundbana på Järnleden samt en sträcka via Hultet på stigar, motionsspår och vägar. Start och mål var förlagt till gästhamnen.

Årets bandragning inritad på en karta

Framtidsplanen för loppet är ett större arrangemang som ska locka folk från hela landet. Ett maraton samt ett kompletterande halvmaraton står på agendan. Då tävlingen kommer att delvis gå på Järnleden (The Iron Trail) har tävlingen fått det ambitiösa namnet Sweden Iron Trail Marathon. Anledningen till att Sweden ingår i namnet är för att särhålla tävlingen från Swiss Irontrail. Siktet är inställt på ett deltagarantal på några hundra deltagare. Kanske ända upp mot 500 på några års sikt.

För att detta ska lyckas krävs bl.a. en trevlig bana och med den i dubbel bemärkelse utmärkta Järnleden finns goda förutsättningar för detta. Ursprunget till Järnleden är den transportväg (1640-1874) som fanns för järnet från Värmland ut i Europa via hamnen i Kristinehamn. För att få till en bra logistik och en trevlig bana så går dock tävlingen i en rundbana och inte från A till B (Hytte till Kristineham) så som leden går. Och jag kan utlova att det område som tävlingen går genom som inte är Järnleden är minst lika intressant ur trail-löpningshänseende.

I årets tävling så ställde tretton personer upp bakom startlinjen. Vädret var utmärkt för löpning med moln och temperatur som höll sig under 20 °C. Längs banan fanns sex bemannade stationer med vätska och energipåfyllning.

Start har gått för SITM

En trio med Jörgen Johansson, Josef Snellman och Tobias Lindström höll länge samman i toppen. När ca en mil återstod satte Snellman in en fartökning som drog isär trion. I mål hade Snellman lagt tio minuter till tvåan Johansson och fjorton minuter till trean Lindström. Snellmans segertid på 3:33 är en mycket bra tid som bör vara jämförbar med ett resultat under tre timmar för ett asfaltsmaraton. Kanske nedåt 2:55.

Ledartrion med Jörgen, Josef och Tobias någon kilometer innan Josef drar iväg.

På damsidan så var det inte lika dramatiskt utan Ulrica Svensson ledde från start till mål med en totaltid på 4:21. Sandra Lundqvist kom in som tvåa åtta minuter efter och Maria Hed på tredje plats efter ytterligare två minuter.

Första dam, Ulrica, i gult bakom Robert

De tävlande var mycket nöjda med arrangemanget och massor av positiv feedback och beröm gick till arrangören. Då detta var ett testlopp så erhölls även förslag på förbättringar och nya idéer. Nu tar klubben nya tag inför nästa år och samtal förs med kommunen hur tävlingen ska bli den succé som eftersträvas både sportsligt och för Kristinehamn i allmänhet. Inte minst ur turismhänseende kan detta bli mycket intressant.

Inför nästa års tävling kommer det att göras några justeringar av banan så den blir ännu bättre. Klubben är van vid att arrangera tävlingar, t.ex. så körde man SM i multisport ifjol. Det var ändå enormt lärrorikt att köra tävlingen först som ett testlopp. Nu kan det utifrån dessa erfarenheter finslipas på detaljer som banläggning, service längs banan och annat.

Välkomna till Kristinehamn nästa år!

måndag 19 augusti 2013

På väg tillbaka

Den 12:e juli, dagen efter ett tufft backpass, skulle jag gå nedför en brant klipphäll. Jag gick försiktigt och höll emot. Plötsligt började det smärta i framsidan på vänster lår. Jag hade fått en bristning i muskeln. Senare under kvällen så stumnade låret till rejält.

Klipphällen i fråga. Vackert ställe att vara konvalescent på.

I det här läget så började ju funderingarna att snurra; Är säsong 2013 slut nu? Om inte, kommer jag hinna bli i någon form tills de planerade tävlingarna?
Efter ett träningsuppehåll på tio dagar så började träningen med lite lätta pass. Rörligheten var helt klart nedsatt och låret kändes mycket kort. Under en tid har extra tid fått läggas på stretching. Distanserna har succesivt ökats.
Förra veckan blev ett test av kapaciteten och tränigen blev distansmässigt lite tuffare. Speciellt fredagens pass med 2x17 km löpning till jobbet och hem gick förvånansvärt fint med en tid på hemvägen som bara var en minut långsammare än bästa tiden i våras. Det var ett riktigt trevligt besked som gjorde att framtidshoppet ökade. Bestämde mig för att testa var uthålligheten låg genom ett långpass på söndagen. Om det kändes så bra som jag hoppades så var i så fall planen att efteranmäla mig till Kraftloppet, 72 km, nästa lördag. Riktigt så bra som det hade behövts kännas för en tävlingsstart gjorde det nu inte men det var ändå ett skönt besked att klara av de 45 kilometrarna.
Totalt blev det nästan 13 mils löpning denna vecka och därtill en MTB-utflykt med frugan. Så här såg det ut:
Må: 11,8 km asfalt inkl nedplockning av snitslar efter tävling
Ti: 11 km grus under lunchen
On: 14,5 km i skogen på stigar
To: 11 km grus under lunchen
Fr: 2x17 km jobbet och hem
Lö: MTB i skogen. Väldigt kul!
Sö: 45,3 km långpass på Järnleden och stigar.

torsdag 15 augusti 2013

Det där om Hornindal

Ok, får väl ta tag i det. Man kan ju inte bara skriva att man ska återkomma om en sak och sedan inte göra det. Så här är nu “det där om Hornindal”.

Hornindal Rundt beskrivs som Norges tuffaste fjällopp. Det är 75 km och man ska springa uppför 5400 m. Fylket det ligger i heter Song og Fjordarne. Med andra ord är det här fjällen sluttar brant ned i fjordarna och branterna är ruggigt tuffa att ta sig uppför.

Träningen inför loppet hade gått bra och jag har beskrivet en hel del av den här på bloggen. Det var många timmar backträning och jag kände mig stark och med gott självförtroende.

Min idé om loppet var att jag skulle kunna klara det på under tolv timmar. Helst ännu bättre. Det skulle väl börja kännas tungt en bit in på andra halvan av loppet men det skulle jag nog ta mig igenom.

Med bäst killarna innan starten i Grodås.
För att göra historien kort så var det väldigt varmt den här dagen med sol och nästan ingen vind. Löpningen gick länge ganska bra men jag hade svårt att släppa på utför fjällhedarna. Här sprang norrmännen förbi mig. Men när vi däremot kom ned i skogen och utförsbacken blev som hemma med rötter och stenar och snabba svängar så var det omvända förhållanden. Här sprang jag ikapp och förbi norrmännen istället. Jag tror anledningen till att jag inte sprang bra utför hedarna var helt enkelt att jag saknade självförtroende till att göra det. Mina skor för dagen, Pearl Izumi EM trail M2, hade inte det där aggressiva fästet som jag ville ha. Därtill är skon halkig när det är vått. Synd på annars en fantastisk sko.

Backarna i loppet är sanslösa. Speciellt den sista innan halvt löp som tar en uppför Muldsvorshornet. Jag hade redan innan den tänkt på att jag var sliten i låren och att jag vill stanna vid hälften. För det här stämde inte med min bild om när jag skulle börja känna mig sliten. Inte nu. Inte så tidigt. Att då i det läget ta sig uppför Muldsvorshornet och springa utför i en lårmördande utförsbacke blev spiken i kistan. När jag kom fram till målet för hälften, vilket även är den enda officiella depån, så klev jag av. Jag var inte mentalt beredd på att lida i det här läget. Inte heller hade jag tänkt mig vara ute så sent på kvällen/natten och springa som det nu lutade åt. Så vid tiden 5:56 så lämnade jag in Emit-sonden till tävlingsfunktionärerna. Jag har inget att bevisa. Jag har gjort så många utmaningar så det är ok.

Just då kändes det rätt. Efter en timme började jag tvivla på mitt beslut…

Brutit. Inte bruten men fundersam.
Dagen efter så kände jag mig fräsch. Visst kändes det av att jag avverkat 3000 positiva höjdmeter men förvånansvärt lite ändå. Tillsammans med familjen gjorde vi en utflykt till en av de första kontrollerna Saetrehornet så jag kunde visa lite av var jag sprungit dagen innan.

Uppe på Saetrahornet dagen efter. Brant stup till höger!
Om jag nu åker dit igen för revansch nästa år så kommer jag ändra på ett några saker: 1) jag kommer att vara mentalt förberedd med en “ge-aldrig-upp-mentalitet”, 2) jag ska träna mer på utförslöpningen och, 3) jag ska hitta några skor som funkar hela vägen.