Lunedsledens lov!

Lunedsleden är definitivt en av de trevligaste och träningsmässigt bästa vandringslederna i min närhet. Den är kuperad och fylld av sten och rötter. Markeringarna sitter på rätt ställen och leden är väl upptrampad. Detta gör att ett pass här blir automatiskt backträning i kombination med fotisättningsträning. Ett perfekt pass för t.ex. en fjällmara skulle jag säga.

Denna söndag så tog jag alltså bilen till Karlskoga till Lunedsledens södra ände. Solen strålade, temperaturen låg på under 10 °C och vårfåglarna kvittrade. Perfekta förhållanden. Trots det myckna regnandet den senaste veckan var det faktiskt inte speciellt blött på leden.

Med en flaska vatten i handen så gav jag mig iväg. Leden börjar ganska snällt med lättlöpt terräng. Längre framöver så blir det tidvis riktigt stenigt på sina ställen och benen får jobba både av den anledningen samt av att vissa backar är rejält branta.

Skylten hänger snett men skulle kunna vara rätt för det går uppför här!

Leden är dragen över många höjder och det bjuds på många vidsträckta vyer.

En vy mitt på sträckan.

Avslutningen i norr mot Lunedet avslutas i en gammal slalombacke och det är också här där den mest storslagna utsiktspunkten bjuds. Vill man få en riktig vy över nejderna så klättrar man upp i utsiktstornet på toppen.

Uppifrån Lunedsbacken.

Väl framme i Lunedet så fyllde jag på min vattenflaska i en kran. Här kan man också fika om man känner behov av det.

Här erbjuds möjlighet till vattenpåfyllnad för den späkande eller go-fika för livsnjutaren (?).

För egen del så blev det bara vatten innan jag vände om. När jag ändå var här så passade jag på att springa en extra gång uppför Lunedsbacken. Det blir 115 höjdmeter extra uppförsbacke. Vet inte det totala höjdmetrarna det blir på denna 26 km långa tur och retur-löpning men jag skulle gissa på att för mig blev runt 800 m. Distansen blev 27 km med den extra uppförsrundan och totalt tog det 3 timmar.

Kabbelekan blommar i vattnet. Nu är det vår!