Vätskebrist - en “nära akuten-upplevelse”

Jag har precis upplevt min värsta vätskebrist. Den var så alvarlig att t.o.m. jag kände att jag ville ha ambulans. Här är vad som hände:

Bakgrund
Denna dag hade jag tänkt ta det sista ultra-långpasset innan min tävling 20/8. Planerat var att springa 50-55 km. Kvällen innan hade jag ätit ordentligt med t.o.m. en söt dessert. Drack därtill två glas vin (ca 2,5 dl) till maten samt en liten cognac som avec. Så här i efterhand kan jag tycka att jag definitivt slarvade med vattendrickandet.
Natten var varm och fuktig med åska och regn och jag vaknade under natten av att jag svettades och var varm.
På morgonen vägde jag mig och konstaterade att jag hade en låg morgonvikt men drog tyvärr inga slutsatser av det. Efter frukost och övriga morgonbestyr så valde jag löparkläder samtidigt som ett rejält regn föll. Hade tänkt att jag skulle ha en vit funktionströja men de låg alla i smutsen så jag tog en svart ändå. Jag valde också en svart keps (springer “alltid” med keps då den funkar som ett bra svettband och skyddar från att svettstänk på glasögonen samt skyddar min skalp från solen). Därtill regnade det ju på morgonen så jag skulle nog kunna få lite gratiskylning.
Med mig hade jag en Nathan HPL 020 som jag hade 1,5 l vatten i, ett antal hemmagjorda energikakor, salt, telefon, mm. I handen bar jag en 0,5 l-flaska med sportdryck. Planen var att börja med sportdrycken för att sedan gå över till energikakor och vatten.

Löpningen - långsamt stekt
Temperaturen låg runt 20 grader när jag gav mig ut och himmelen var grå av moln och det regnade lätt. Klockan var strax efter tio på förmiddagen och förhållandena var riktigt behagliga för en löprunda.
Löpningen rullade på bra och det lätta duggregnet gjorde mina kläder fuktiga. Regnet slutade ganska snart och efter 40 minuter så sprack molnen upp och det blev varmare. Det var dock en hel del större moln som emellanåt skuggade solen och jag kände mig fuktig på kroppen så jag drack enbart sportdrycken (dock i ett något stegrande tempo) ända till vändpunkten efter två timmar och en kvart.
Jag insåg inte att jag svettades så mycket som jag gjorde. Blåsten och de fuktiga kläderna gjorde att jag tyckte det kändes rätt behagligt. Det hade nu blivit övervägande soligt och benen började kännas betydligt tyngre än jag trodde jag skulle känna mig vid det här laget. Började dricka vatten och äta energikakor. Ganska snart får jag krampkänningar i vaderna vilket jag tyckte var konstigt. Tar in lite salt och mer vatten. Mår lite illa när jag springer. Tempot sjunker mer och mer och jag fortsätter äta och dricka. Efter ca 3 timmars löpning så måste jag börja gå. Har nu en hel del kramper och känner mig slut och benen är tunga. Försöker komma igång igen men börjar inse att idag är inte min dag och vid ca 3h25m så ringer jag min fru, Pernilla, för att be henne hämta mig för “jag har soppatorsk”. När hon svarar visar det sig att hon är i en möbelaffär på rätt sida stan och kan komma direkt.

Krasch - genomstekt och helt rökt!
Nu är jag yr och jag känner lite vimsig. Jag går och dricker och efter en tio minuter dyker Pernilla och yngsta sonen Harald upp i bilen. Äntligen! Har under tiden jobbat med ta in energi och att dricka. Det blir väldiga problem att sätta sig i bilen då jag krampar i benen hela tiden men till sist sitter jag där. Pernilla känner på mig och jag är kall på huden.
Istället för att åka hem så åker vi tillbaka i den riktning jag kom från och till Hult kaffé och bad. Där så får jag mig en glass och nu börjar krisen.
Jag är kall och blek i huden och mina läppar är blå. Upplever inte att jag fryser men tycker att det är skönt att sitta i solen. Hade jag observerat mig själv kanske jag hade förstått bättre vad som måste göras. Efter att glassen ätits och jag druckit ett glas vatten känner jag att behöver gå på toan för nummer 2. Mår illa på vägen dit och känner mig orolig för vad som händer. Det går bra på toan och jag kan ta mig lättad därifrån. Hinner några steg innan jag känner hur jag håller på att svimma. Blir tvungen att lägga mig ned med benen i högläge. Nu inser även jag att P har rätt som vill kontakta vård för nu är det riktigt läskigt. Sjukvårdupplysningen säger att de kommer att skicka en ambulans. Under väntan på den så dricker jag vatten och några msk finsalt från fiket. Personalen i kafféet blir oroliga för mig och de hjälper till med att ställa sig vid vägen för att dirigera ambulansen (stort Tack!).
Jag dricker litervis. I detta läge så sätter de kraftigaste kramper jag haft i mina ben igång. Mina lår ser helt deformerade ut av de krampande musklerna och det gör väldigt ont. När till sist kramperna lägger sig så drar den stora köldfrossan igång och jag hackar tänder. Pernilla sa efteråt att “hela du hoppade där du låg på marken”.
Lagom tills ambulansen kommer så har det hela lagt sig men jag är fortfarande kall. Ambulanspersonalen undersöker mig och alla värden är ok: puls och tryck normala, syresättningen är 100% och blodsockret 8 mmol (energin finns tillgänglig). De tycker att jag håller på att återhämta mig och att jag kan åka hem i våran bil.

Vad som hände
Uppenbarligen började jag min löpning med en låg vätskenivå. Jag bortsåg eller märkte inte hur mycket jag förlorade i vätska pga vädret och min egen tro på “övermänsklighet”. Förstod inte varningssignalerna och rehydratiserade inte tid. När jag väl avbröt var det redan för sent. Den vätska som fanns kvar gick till de centrala funktionerna och inte ut till mina lemmar och hud. När jag väl rehydratiserat så var kramperna och den kraftiga frossan tecken på att jag höll på komma tillbaka.

Lärdomar
1) Se till att dricka kvällen innan
2) Har man låg morgonvikt så måste man dricka
3) Fyll upp strax innan löpningen
4) Använd vita kläder
5) Drick i tid -vänta inte
6) Kramper = rehydratisera asap!
7) Kramper i muskler och domningar i t.ex armar/händer = rehydratisera asap!
8) Yrsel = rehydratisera asap!
9) Vid en rehydratiseringsinsatts: fokusera på att ta in vätska, salt och flytande kolhyratater (även gel är ok) så att snabbt upptag och rehydratisering uppnås
10) Sök hjälp (mobiltelefon) om du krampar kraftigt och känner dig yr. Avsvimmad kan du inte hjälpa dig själv.

Nu så här på kvällen känns benen bra och jag har absolut inga problem med trötta ben. Däremot så känns det som om jag kommer att få träningsvärk i de muskler som krampade mest idag. Fortsätter det så här blir det 60 min jogg imorgon. :-)

Innan krisen: blek och "halvdöd". (foto Pernilla S)

Nästan återställd. Bara lite mat fattas. (foto Pernilla S)