Vansbro marathon 2011

Den 6/7 sprang jag Vansbro terrängmarathon, 42,9km, plac. 4:a. Detta marathon kördes som en testtävling i fjol. I år så hade 12 km ny bana tillkommit där man röjt och dragit ny led i skogen bl.a.. Banan är riktigt trevlig och är en enda lång slinga söder om Vanbro. Till att börja med är det relativt flackt men vid Eldforsen, ca 15 km, så börjar den kuperade delen av banan. Sedan är det kuperat i en 16 km för att åter därefter vara ganska flackt igen ända tills mål. I bilden nedan ser ni banprofilen.



Vädret för dagen var ganska varmt och vindstilla men som tur var mulet. Solen hade tittat fram timmarna innan starten och det såg ut att kunna bli riktigt knäckande varmt. Luften var kvav men strax innan start så mulnade det igen fast både åskan och regnet uteblev.

14:00 startade vi och jag höll tillbaka farten och lät de ivriga dra iväg. Istället koncentrerade jag mig på att hitta min fart denna dag. På den första delen av banan följer man bl.a. en gammal banvall. Här hade jag följeslag av flera löpare. Framme vid Eldforsen så fick jag en flaska sportdryck langad innan stigningarna. Uppför första stigningen kändes allt ok och det var ingen av de andra som hakade på utan jag fick en lucka.

Strax innan vätskekontrollen i Eldforsen.

Nu fick jag springa ensam ett tag ända tills kom in i gruppen med halvmaratonlöpare som precis hade startat. Det blev en hel del omspringningar men det funkade bra då det var grusväg. Hade börjat få problem med lite krampkänning i uppförslöporna. Jag tror inte det berodde på saltbrist utan att jag inte trappat ned träningen tillräkligt inför loppet och inte var så utvilad som jag borde. Kunde dock hålla kramperna i schack och hade en fantastiskt rolig nedförslöpning efter banans högsta punkt, Knösen. Tekniskt, snabbt och ren njutning (typ down-hill med löparskor). Efter den mördarbacken så flackade banan ut igen. Nu fick jag rejäla krampkänningar och jag petade i mig lite grovsalt som jag hade. Tog även de två gelen jag som jag bar med. Krampkänningarna lättade men släppte inte helt.

Banan går nu i en fantastisk natur med myrmark och sandåsar. Man springer en sträcka bl.a. på en led som heter Hästingsleden. Framme vid Gladtjärn så var det en hel del publik och familjen mötte upp och hejjade.

Gladtjärn. 8 km kvar.

Sista kilometrarna in mot mål följer banan stranden av Västerdalälven. Den låg spegelblank idag och blev enbart bruten av en motorbåt som drog en vattenskidåkare.

Väl framme vid Vansbro så går sista biten till mål på asfalt och det blev lättare att dra upp farten igen och lägga till med ett fint löpsteg innan man klöv mållinjen som fjärde löpare. Före mig hade jag Jonny Danielsson som ju fortfarande innehar det svenska 10 000 m-rekordet. Det känns helt ok att bli slagen av en sådan löpare.

Dagen efter ägnades åt lite annan aktivitet (bilvård) och återhämtning.

Damsugarens startknapp var likt mina vader inte full funktion på. Behövde lite tryck på sig.

En av mina medtävlande var Mikael Björk som bloggar på Into the Wild. Hans berättelse kan ni läsa om här.

En annan som deltog var Ronnie Nystedt som jag pratade lite med innan. Han sprang Sthlm marathon barfota (!) under 4h. Nu tyckte han det var dags att prova på terräng. Strax under 6 h helt barfota. Grymt imponerande! Jag får ont i fötterna av att bara tänka på det.