Sweden Iron Trail Marathon – en sann dröm!

”If you can dream it, you can do it”, sa Walt Disney. Och ibland slår drömmar in!

Min fantasi var att göra den träningsrunda på ca 42 km som jag brukade ta till en riktig tävling. En trail-mara. För två år sedan så kom den här tanken närmare ett konkretiserande då jag tillsammans med mina klubbkompisar i Kristinehamn Multisport anordnade ett testlopp på banan.

En träningsrunda blir en tävling... (foto Anders Almhed)

För att göra en längre historia kort så ordnades i år så tävling för andra året i rad som en officiell tävling och jag stod på startlinjen för första gången. Efter senaste årets flytt så var det som julafton att få komma tillbaka till Kristinehamn. Massor av vänner och bekanta i och omkring tävlingen. Vädret var perfekt med sol men inte för varmt.

Bättre än julafton! Alla glada i startfållan.

Tävlingen heter Iron Trail på grund av att den till lite drygt hälften går på Järnleden. Detta är en led tillägnad de järntransporter som tog sig denna väg på den tiden det begav sig att Sverige var det dominerande landet för världens export av järn och Kristinehamn var en viktig utskeppningshamn till världsmarknaden. Faktum var att priset som betalades i hamnen gav återspeglingar på världsmarknadspriset.

Banan går i ett medsolsvarv i en loop i huvudsak norr om staden. Starten är i gästhamnen och börjar med en sträcka västerut till Gustavsvik. En plats som har en annan historisk betydelse när Sverige fick en ny konungaätt. Men det är en annan historia som sagt…

Allt väl vid Gustavsvik. (foto Anders Almhed)

Vid Sjöända så vänder banan nedåt igen och in på den inledningsvis ruffigare Hultetleden som tar löparna ned till Hultets motionsspår.

Banan består till stor del av single track. (foto Anders Almhed)

Förutom de första inledande lättlöpta kilometrarna så har banan mycket ”single track” som tidvis är ganska teknisk.

Min egen tävling började bra. Benen kändes fina och flåset var det inga problem alls med. Hade förmånen att ha min fru och min syster på plats som hjälpte till med lite langning vid några punkter.

Min syster langar sportdryck vid Älvbron.

Tyvärr så ville inte kroppen riktigt vara med mig hela vägen. Nej, snarare halva vägen. Redan innan Älvbron, 14,5 km, kom första nypet i vaden. ”Va, f-n! Inte nu!” Tyvärr så var det bara en föraning om en lång kamp mot två krampande vader där den högra var värst.

Inte helt avslappnad i min kamp mot krampen. På väg mot Sjöända. (foto Anders Almhed)

Min teknik var därför allt annat än optimal i skogen. Det fanns inte en chans längre till att trycka ifrån eller att parera terrängens utmaningar. Snubblande och allt långsammare fortsatte så min tävling mot målet. Min största fruktan var att någon skulle komma ikapp mig för jag hade inget att svara med.

Det var till slut med ett lättat hjärta och tunga ben som jag kunde sakta in för att de sista metrarna gå över mållinjen. Första tävlingen som jag gått i mål på…

Äntligen får jag gå i mål. Tvåa, sex minuter efter ettan på 3:34.

Resultatet blev placeringsmässigt ok men med en betydligt långsammare tid än vad jag hade förväntningar på. Vad det var som hände mig denna dag kan jag bara spekulera i. Det var inte min dag men ändå MIN dag. En sann dröm!

Nöjda steg ändå. (foto Anders Almhed)

Andrapriset fick jag av bästa Frida.

Bara att applådera segraren Fredrik Ottosson (mitten).

Mingel innan start. Här omkramad av min syster Eva som fyllde år idag.

Stort tack till Kristinehamn Multisport och alla härliga funktionärer för en välordnad tävling!

Alla foton där inte annat angivits är tagna av Pernilla Söder. Tack! Och inte minst tack till Anders Almhed som för dagen tog massor av bilder på alla löpare.