“DNF”. Så lyder den vrickade avslutningen på tävlingssäsongen 2011. Låg med i absoluta täten men trampade snett efter 25 minuter. Fortsatte att springa i hopp om att det inte skulle vara så farligt. Fast egentligen kände jag nog det direkt att det inte skulle gå bra. Fortsatte löpningen en kvart till och under tiden märkte jag att fotleden blev mindre och mindre rörlig och det gick inte att springa på ett acceptabelt sätt.
Skåneresans behållning blev att få träffa min vän Mikael med familj. Han skulle också tävla men vi verkade dock ha dålig inflytande på varandra denna dag. Fast Mikael kom i alla fall 30 km innan han klev av p.g.a. magsmärtor.
Nåja, jag tänker inte deppa ihop över min DNF. Inte så länge i alla fall. Nu blir helvila nästa vecka med lite rehab för min fotled. Vecka 44 smyger jag igång med någon typ av träning. Kanske en tre pass den veckan med någon lätt löpning eller möjligen MTB. Förmodligen blir det något “barfotapass”. Veckorna fram till v47 trappas träningen upp. Vecka 47 är första grundträningsveckan med minst sju pass.
Ser fram emot några veckor utan träning nu. Tänkte passa på att läsa någon bok och kanske grotta ned mig lite i värmebehandling av stål.
Rätta takter, Mats - ett felsteg kan hända vem som helst och är inget att deppa över! Hoppas du snart är långlöpandes igen :-)
SvaraRadera/ Markus
Det var kul att träffas igen, hur som helst!
SvaraRadera@ Markus: Tack! Synd att jag inte fick uppleva hela banan. Hälsa Per och tacka för skjutsen. Ni är hjärtligt välkomna till Kristinehamn och vårt adventurerace.se.
SvaraRadera@ Mikael: Ja, verkligen!