Järnleden revisited

Kristi himmelfärdsdag blev en Mats långpassdag. Sprang för första gången i år rundan Hultetleden-Järnleden men med en liten variant mot tidigare. 

Marathonrundan Hultetleden-Järnleden.

Löpningen började med att jag följde Järnleden ned till gästhamnen i stan. Därefter sprang jag upp längs Varnan genom centrum och via kyrkan, hembygdgården, Kvarndammen, Kaffeberget upp till Hultet. Därefter vidare på Hultetleden fast på 16-km istället för den anvisade. Sedan över till Järnleden vid Sjöändan.

Innan Niklasdamm så finns en av nyheterna på Järnleden. Här har man dragit in leden i skogen istället för att följa vägen så som tidigare. Man kommer numera fram till vid kaféet och blomsteraffären längs ån från norrsidan. Det här är en riktigt trevlig ny löprunda och kommer att göra att fler hittar till denna möjliga energidepå. De har dessutom Klingglass till försäljning!

Det märks verkligen att det har jobbats med Järnleden den senaste tiden. Många nya skyltar och nästan överdivet mycket markeringar på sina ställen. Även om jag nu hittar här ändå så måste det numera vara svårt att springa fel på denna led. Föredömligt väl välmarkerat!

Detta var grodornas morgon och jag fick ta flera lufthopp i farten för att spara liv. Vid ett tillfälle så hoppade jag högt av en helt annan orsak: jag höll nästan på att sätta foten på en tjäderhöna! När hon flög upp så var det inte långt ifrån att jag själv skrämdes upp i en gran.

Rundan blev 42,17 km och 463 höjdmeter enligt gps:en. Utifrån de erfarenheter jag har av Garminens felberäkning av höjd jämfört med barometriska mätningar (olika Suuntoklockor) så blir den ackumulerade höjden kring 530-550 höjdmeter. En riktigt trevlig mara!

Starkare och högre

Ta i trä men det går bra nu med löpningen.

Dagens löpning blev ”Stegelvikshöjden revisited” fast den här gången blev det dubbelt så många rundor fram och tillbaka över höjden. Totalt landade löpningen på 1250 höjdmeter och 26 km. Löpningen både uppför och nedför kändes riktigt bra idag. Mycket nöjd.

En vy uppe på Stegelvikshöjden.

I min träning nu så blir det minst ett rejält backpass per vecka. När jag säger rejält så menar jag stigningar som är högre än 100 höjdmeter. För övrigt så ligger fokus på längre pass samt lite kortare intervaller för att hålla upp farten. Veckan som gick såg ut så här:

Må: vila (ovanligt nog)
Ti: Löpning till och från jobbet (17 + 23 km)
On: Stiglöpning med sonen som är 11 år. 7.7 underbara km i skogen med en duktig löpare.
To: Intervaller 10 st
Fr: Löpning till och från jobbet (tot 42,2 km)
Lö: Stiglöpning med sonen igen. 4,2 km.
Sö: Långa backar. 1250 höjdmeter och 26 km

Total blev det knappt 13 mil denna vecka. Det är bra och enligt plan.

En annan trevlig sak var att mina nya skor kom. Ett par Adizero XT4. Jag tror det finns ett skomärke för varje fotform. För min del trivs jag väldigt bra i Adidas men denna gång verkar de ha haft just min fot som form för XT4:an. Den sitter fantastiskt bra! Och så är den ju så grymt snygg. Eller vad tycks?
 

XT4

Kinnekulle – en kul kulle för en backsugen kille

750 höjdmeter i sex rundor. Det är rätt hyfsat. Kinnekulle sticker upp vid Vänerns sydöstra strand med sin högsta punkt på 307 möh. Då Vänern ligger på 44 möh så landar differensen på 263 meter om man startar vid stranden.

En "alpinists" belöning: milsvid utsikt över Vänern.

För min del så var jag ute efter både brant och höjd denna dag. Därför hade jag sökt upp parkeringen för Kinnekulles slalombacke. Här har man i vinter använt snökanon så några drivor med snö klamrade sig fast i den alpina branten.

Fram ur marken tränger sig tussilagon. Dagens backe i bakgrunden.

Lutningen är så brant här att det lönar sig inte att springa där det lutar som mest. Det passar mig bra att få sådan variation i min backträning med tanke på sommarens äventyr. Från liftstationen och upp till högsta punkten fick jag så ihop till 125 meter. Med mina sex rundor så landade äventyret på 750+ höjdmeter.

Kinnekulle verkar vara ett friluftseldorado. Här finns en fantastisk natur och underbara vyer. Det märks också att kullen är ett populärt utflyktsmål då många passade på att ”bestiga” höjden denna soliga vårdag. Det gjordes dock i huvudsak från en punkt som ligger ca 40 meter under toppen där det finns en parkering intill en servering.

Idag hade jag inte så mycket tid att upptäcka Kinnekulle men jag har hört mycket gott om platsen av mina klubbvänner i Kristinehamn Multisport. Här finns bl.a. en 45 km lång vandringsled att följa. Kanske det blir något framtida träningsläger här? Vill tillbaka hur som helst.

Äntligen, kortbyxor!

Lång backlöpning på Stegelvikshöjden

Runt Kristinehamn känner jag till de flesta backarna. Tyvärr så finns det ingen som är riktigt lång med minst hundra höjdmeter inom rimligt springavstånd. För att få någon sådan backe så blir man tvungen att sätta sig i bilen och åka en bit. Den gamla slalombacken i Lunedet är en sådan. Där kan man få ca 115-120 meters stigning i ett svep. Det är en riktigt bra och rolig backe att träna i.

Men jag vill ha lite alternativ. Har därför studerat kartorna över Kristinehamns närhet med ett speciellt fokus på ekvidistanserna; "Hur många blir det här? 1, 2, 3, 4, 5... jaha, runt 50 meter. Och här då? 1, 2, 3...."

Ett av de ställena jag fastnade för i denna jakt är Stegelvikshöjden strax söder om Storfors. Där verkade det finnas en grusväg och några stigar som leder upp över höjden. Över hundra meter verkade man kunna få till också.

Med detta i tankarna så packade jag ihop mig idag och åkte upp till Stegelvikshöjden. När jag svängde av från 26:an vid skylten "Stegelviken 1" så möttes jag strax av tranor ute på åkern som sjöng och verkade allmänt våryra. Så lite vårkänsla blev det denna dag.

Innan man kommer till Stofors svänger man höger vid skylten "Stegelviken 1".

Bilen parkerade jag nedanför den backe som jag spanat in som en lämplig start. Det här kunde bli vad som helst. Flipp eller flopp. Det blev flipp! Uppför sprang jag först på en grusväg som för dagen var klädd med 6-10 cm snöslask. Upp mot höjden så hittade jag en röd pilskylt som pekade på en stig in i skogen på min vänstra sida. Vad var detta? Jo, det visar sig att här finns ett motionsspår att följa. Jag provsprang bara delar av det och till synes verkar det vara ett jättekul spår. Min plan för dagen var dock att springa över toppen och ned på andra sidan vilket jag gjorde. Tre gånger sprang jag på detta sätt över berget och tillbaka till bilen. På en sådan runda så fick jag över 200 höjdmeter. Totalt så blev det 616 höjdmeter på Suunton (barometrisk mätning). Distansen på gps:en blev 13,3 km.

Mina vägar över berget.

Milsvid utsikt bjuds det på.

Kullaberg - Skånes bästa trail! (?)

Jag inbillar mig att det inte finns någon bättre traillöpning i Skåne än på Kullaberg. Men jag kan ju ha fel och därför reserverar jag mig genom att skriva ett frågetecken inom parentes i rubriken (om ni har något tips så skriv en kommentar, tack!).

Egentligen så var det under påskhelgen som jag var i Skåne. Tillsammans med familjen så skulle vi ”möta våren”. Förmodligen var det mer vårkänsla i Kristinehamn än nere i Skåne denna påsk; Vi fick snö på oss under två av dagarna medans i Kristinehamn så hade man strålande solsken hela påsken. Men den dagen som var viktigast av alla – Kullabergdagen – så fick vi strålande solsken och nästan vindstilla.

I Skåne så har vi våra vänner i familjen Björk. Mikael Björk syns på nätet bland annat på sin blogg på stigarna.se. Det var Mikael som tyckte att vi skulle springa på Kullaberg och jag, som varit där en gång tidigare, var inte sen på att haka på den idéen.

Kullaberg är en urbergshorst i gnejs som sticker ut i havet som en pilspets i väst-nord-västlig riktning. Med sin spännande geologi och geografi har här skapats ett kuperat trail-Mecka för töser och pågar som är intresserade av kuperad och ibland stenig löpning.

Kullaberg och vår löprunda.

Enligt Mikael så följde vår runda ungefär den sträckning som den svarta banan i trailtävlingen Kullamannen har. Totalt sprang vi 14,6km och fick över 500m i ackumulerad stigning. Att man får så pass mycket som runt 35 m/km i stigning kan man förstå om man ser en topografisk karta över Kullaberg. Med sin högsta punkt på 187,5 möh som ligger alldeles invid havet så drar det iväg med höjdmetrarna. Nedan följer lite bilder från en underbar dags löpning. Håll tillgodo!

 

Mikael med Mölle i bakgrunden. Lägg märke till det lugna havet.

Ibland är det lättsprunget... på alla sätt.

Brant.

Nere vid havet. Observera snön i bakgrunden.

On top of the world! På högsta punkten, 187,5 möh.

Mikael Björk: http://stigarna.se/

Kullamannen: http://kullamannen.com/

Vår?

Man kan ju undra var våren har tagit vägen. Med -7°C på morgonen så får man fortfarande dra på sig vintertightsen. Men det är vackert ändå. Solen skiner och fåglarna har ändå vårkänslor och sjunger för oss.

Ligger nu i en något försenad grundträningsfas och förra veckan bjöd på nästan 12 mils löpning.Stommen i min träning nu är mina pass till och från jobbet. Jag har 17 km till jobbet den väg jag valt. Det springer jag två gånger i veckan och bara på dessa pass drar jag ihop 68 km. Den löpväg har jag valt är en sträcka som gör att jag kan undvika att springa på några mer trafikerade vägar. En ganska stor andel är på skogsbilväg dessutom vilket gör att jag stöter på lite olika djur ibland så som älg, rådjur, tjäder, räv mm. Än har jag inte sett varg men det finns en möjlighet till det då jag springer genom ett vargrevir.

Årets snötining gör att det bara är i solen som det tinar. Ganska långa sträckor på min väg i skogen är därför ännu snöbelagda. Det finns en del sträckor med is också men den är ändå inte så hal. Inte på morgonen i alla fall.


Varför springer jag på snö så här års?



Landsborgspromenaden - en pärla i Helsingborg

Längs kustlinjens krön med branter som uppmanar och utmanar till tuff backträning slingrar sig denna led fram genom Helsingborg. Jag blev lyrisk när jag insåg vilken pärla jag hittat för min löpning under de två dagarna jag spenderade här. Underlagsmässigt så behöver man bara vanliga joggingskor. Promenaden som är en del av Skåneleden hittar man lätt genom att springa upp mot höjden som följer kustlinjen. Orangea markeringar och skyltar som är lätta att följa hittar man enkelt.