Mats-Eric Nilsson tar i dagens SvD upp en intressant aspekt på varför det finns så mycket undermålig mat i butikerna: jämförelsepriserna. Vi lockas välja den sämsta maten! Mats-Eric tar upp ett exempel. Jämför två korvar. Den ena består av 52% slaktrester (kallat “kött“) utdrygade med potatisflingor och vatten samt fosfater för att binda ihop den stora vätskemängden. Den andra består av 94% bog och karré från en västmanländsk gårdsgris och har inga tillsatser. Priserna är 52 resp 275 kr per kilo. Samma produkter? Jämförbara enbart på pris?
När jag ska köpa mig nya löparskor går jag inte till Coop Forum eller Ica Maxi och köper joggingskorna där för 149 kr. Istället köper jag de där speciella som jag läst om i den tidningen eller i det nätforumet för att jag tror de är det bästa för mig.
Varför gör vi olika val i livsmedelsbutiken och när vi handlar löparskor? Vad är en korv? Vad är en löparsko? Ska det vara mindre viktigt vad jag stoppar i mig än vad jag sätter på fötterna?
fredag 4 november 2011
tisdag 1 november 2011
NSD - the No Sugar Diet
I Svenska Dagbladet kan man i dagarna läsa en artikelserie om maten som gör oss tjock. I dagens artikel så berättas att överätandet har sin orsak i de oemotståndliga kombinationerna som gör maten så god. Vi omges av ett överflöd av livsmedel som innehåller olika kombinationer av socker, fett och salt. Mat som får oss att äta för mycket. En nätvariant av artikeln hittar du här.
Min egen diet som jag försöker efterleva kallar jag självpåhittat för NSD (No Sugar Diet) (jo, jag har bott i Luleå så därför tycker jag det är en extra rolig förkortning). Dieten har jag levt efter i ett par år. Har sedan många år ett intresse för “riktig mat” men det hela tog ordentlig fart i samband med den allmänna sockerdebatten och i kombination med att jag läste Mats-Eric Larssons bok Den hemlige kocken. En bok om matfusket. Jag började då läsa innehållsdeklarationerna än noggrannare och kunde dra slutsatsen att det är inte mycket som “duger”.
Som man hör på namnet så undviker jag socker. Som socker betecknar jag allt tillsatt socker och sötningsämnen. Naturligt förekommande sockerarter i färsk frukt mm är ok. Det finns dock två undantag när jag äter socker. Det är i direkt samband med tävling, före och efter. Efter tunga pass räknas också till detta undantag. Syftet med sockret är att ladda inför samt efteråt för snabb återhämtning. Det andra undantaget är i sociala sammanhang där det skulle vara oartigt att inte äta eller när den där extra fantastiska efterrätten som någon gjort bjuds. Hur mycket man tar kan man ju reglera själv.
Men det stannar inte bara vid sockret. För övrigt så går min diet på att äta oförfalskad mat á la Den hemlige kocken. Det mjuka brödet är hemgjort och ofta bakat på surdeg. Färsk frukt ersätter sylt. Jag röker kött och fisk själv. Fullkorn väljs oftast. Det ska vara så oraffinerat som möjligt. Gärna närodlat eller lokalt slaktat/fångat. Ekologiskt är ett förstahandsval. Kallpressade oljor och riktigt smör finns alltid hemma. Olika nötter och fröer används flitigt.
Saker som går bort är: godis, glass, sylt, såser som man inte gör själv, i stort sätt alla charkuterier, torkad frukt, mjukt fabriksbröd, snacks, de flesta frukostflingorna, joser, etc…
En hobby som jag haft under många år är matlagning så livet är inte så svårt som det kan låta. Min uppmaning är att ni börjar kolla själv på innehållsdeklarationerna. Varför ser de ut som de gör?
Min egen diet som jag försöker efterleva kallar jag självpåhittat för NSD (No Sugar Diet) (jo, jag har bott i Luleå så därför tycker jag det är en extra rolig förkortning). Dieten har jag levt efter i ett par år. Har sedan många år ett intresse för “riktig mat” men det hela tog ordentlig fart i samband med den allmänna sockerdebatten och i kombination med att jag läste Mats-Eric Larssons bok Den hemlige kocken. En bok om matfusket. Jag började då läsa innehållsdeklarationerna än noggrannare och kunde dra slutsatsen att det är inte mycket som “duger”.
Som man hör på namnet så undviker jag socker. Som socker betecknar jag allt tillsatt socker och sötningsämnen. Naturligt förekommande sockerarter i färsk frukt mm är ok. Det finns dock två undantag när jag äter socker. Det är i direkt samband med tävling, före och efter. Efter tunga pass räknas också till detta undantag. Syftet med sockret är att ladda inför samt efteråt för snabb återhämtning. Det andra undantaget är i sociala sammanhang där det skulle vara oartigt att inte äta eller när den där extra fantastiska efterrätten som någon gjort bjuds. Hur mycket man tar kan man ju reglera själv.
Men det stannar inte bara vid sockret. För övrigt så går min diet på att äta oförfalskad mat á la Den hemlige kocken. Det mjuka brödet är hemgjort och ofta bakat på surdeg. Färsk frukt ersätter sylt. Jag röker kött och fisk själv. Fullkorn väljs oftast. Det ska vara så oraffinerat som möjligt. Gärna närodlat eller lokalt slaktat/fångat. Ekologiskt är ett förstahandsval. Kallpressade oljor och riktigt smör finns alltid hemma. Olika nötter och fröer används flitigt.
Saker som går bort är: godis, glass, sylt, såser som man inte gör själv, i stort sätt alla charkuterier, torkad frukt, mjukt fabriksbröd, snacks, de flesta frukostflingorna, joser, etc…
En hobby som jag haft under många år är matlagning så livet är inte så svårt som det kan låta. Min uppmaning är att ni börjar kolla själv på innehållsdeklarationerna. Varför ser de ut som de gör?
måndag 31 oktober 2011
In decay...
Jag vilar. Jag förfaller.
Har viloperiod. Kör rehab på min fotled. Det går rätt bra. Fotleden ser nu helt normal ut. Den är inte helt stabil men om jag skulle vilja skulle löpning funka utan problem. Förutom högläge första natten och kyla-värme-behandling dagen efter är min rehab enbart balansplatta. Vrickningen var inte värre.
Det är intressant vad som händer i kroppen och knoppen när man har viloperiod. Första dagarna var rätt så softa. Inga funderingar på löpning. Efter några dagar så började suget komma och jag längtade att få sticka ut på någon stig och springa. Nu hade jag ju fotleden att tänka på så det var lätt att inte falla för frestelsen. Nu idag så känns det rätt ok att vara utan löpningen och skulle jag inte ha några planer framöver så skulle jag nog låta förfallet gå ganska långt . Men lusten kommer och går.
Försöker tänka på maten och anpassa portionerna. Det känns rätt onödigt att gå upp i vikt. Fart är ju omvänt proportionerligt mot vikten för en löpare.
Imorgon tänkte jag ta en kort löprunda. Bara en tjugo, tjugofem, minuter. Det får snart vara slut med förfallet.
Har viloperiod. Kör rehab på min fotled. Det går rätt bra. Fotleden ser nu helt normal ut. Den är inte helt stabil men om jag skulle vilja skulle löpning funka utan problem. Förutom högläge första natten och kyla-värme-behandling dagen efter är min rehab enbart balansplatta. Vrickningen var inte värre.
Det är intressant vad som händer i kroppen och knoppen när man har viloperiod. Första dagarna var rätt så softa. Inga funderingar på löpning. Efter några dagar så började suget komma och jag längtade att få sticka ut på någon stig och springa. Nu hade jag ju fotleden att tänka på så det var lätt att inte falla för frestelsen. Nu idag så känns det rätt ok att vara utan löpningen och skulle jag inte ha några planer framöver så skulle jag nog låta förfallet gå ganska långt . Men lusten kommer och går.
Försöker tänka på maten och anpassa portionerna. Det känns rätt onödigt att gå upp i vikt. Fart är ju omvänt proportionerligt mot vikten för en löpare.
Imorgon tänkte jag ta en kort löprunda. Bara en tjugo, tjugofem, minuter. Det får snart vara slut med förfallet.
söndag 23 oktober 2011
Markusloppet - tävlade i 25 minuter men blickar framåt
“DNF”. Så lyder den vrickade avslutningen på tävlingssäsongen 2011. Låg med i absoluta täten men trampade snett efter 25 minuter. Fortsatte att springa i hopp om att det inte skulle vara så farligt. Fast egentligen kände jag nog det direkt att det inte skulle gå bra. Fortsatte löpningen en kvart till och under tiden märkte jag att fotleden blev mindre och mindre rörlig och det gick inte att springa på ett acceptabelt sätt.
Skåneresans behållning blev att få träffa min vän Mikael med familj. Han skulle också tävla men vi verkade dock ha dålig inflytande på varandra denna dag. Fast Mikael kom i alla fall 30 km innan han klev av p.g.a. magsmärtor.
Nåja, jag tänker inte deppa ihop över min DNF. Inte så länge i alla fall. Nu blir helvila nästa vecka med lite rehab för min fotled. Vecka 44 smyger jag igång med någon typ av träning. Kanske en tre pass den veckan med någon lätt löpning eller möjligen MTB. Förmodligen blir det något “barfotapass”. Veckorna fram till v47 trappas träningen upp. Vecka 47 är första grundträningsveckan med minst sju pass.
Ser fram emot några veckor utan träning nu. Tänkte passa på att läsa någon bok och kanske grotta ned mig lite i värmebehandling av stål.
Skåneresans behållning blev att få träffa min vän Mikael med familj. Han skulle också tävla men vi verkade dock ha dålig inflytande på varandra denna dag. Fast Mikael kom i alla fall 30 km innan han klev av p.g.a. magsmärtor.
Nåja, jag tänker inte deppa ihop över min DNF. Inte så länge i alla fall. Nu blir helvila nästa vecka med lite rehab för min fotled. Vecka 44 smyger jag igång med någon typ av träning. Kanske en tre pass den veckan med någon lätt löpning eller möjligen MTB. Förmodligen blir det något “barfotapass”. Veckorna fram till v47 trappas träningen upp. Vecka 47 är första grundträningsveckan med minst sju pass.
Ser fram emot några veckor utan träning nu. Tänkte passa på att läsa någon bok och kanske grotta ned mig lite i värmebehandling av stål.
måndag 10 oktober 2011
Bra grejer på nätet
Det finns som bekant mycket på nätet. Massor av läsning, podcast och film. Trail och ultra är inget undantag. Nedan hittar ni mina favoriter och guldkorn.
Bloggar
- UK och deras fantastiska fell running: http://www.mudsweatandtears.co.uk/
- USA, bästa resursen för ultratrail-löpning. Har fantastiskt bra tävlingsreportage: http://www.irunfar.com/
E-zines
- Sverige, Andrew Tutt-Wixners ambitiösa projekt: http://issuu.com/nordicultra/docs/nordicultra1_2011
- Sydafrika, men bevakar så mycket mer: http://gotrail.co.za/
- Australien och NZ: http://trailrunnermag.wordpress.com/zine/
Podcast
- USA, klicka på Podcast: http://www.ultrarunnerpodcast.com/
Film
- A Race for the Soul, Western State 100. Den härliga filmen i sex delar:
http://www.youtube.com/watch?v=vuIVN3fp0eU&feature=player_embedded
Mycket nöje!
Bloggar
- UK och deras fantastiska fell running: http://www.mudsweatandtears.co.uk/
- USA, bästa resursen för ultratrail-löpning. Har fantastiskt bra tävlingsreportage: http://www.irunfar.com/
E-zines
- Sverige, Andrew Tutt-Wixners ambitiösa projekt: http://issuu.com/nordicultra/docs/nordicultra1_2011
- Sydafrika, men bevakar så mycket mer: http://gotrail.co.za/
- Australien och NZ: http://trailrunnermag.wordpress.com/zine/
Podcast
- USA, klicka på Podcast: http://www.ultrarunnerpodcast.com/
Film
- A Race for the Soul, Western State 100. Den härliga filmen i sex delar:
http://www.youtube.com/watch?v=vuIVN3fp0eU&feature=player_embedded
Mycket nöje!
söndag 2 oktober 2011
Holavedens ultra - 3:a och irriterad på mig själv
Aaaargh, hur kunde jag missa att svänga av från vägen? Jag som är en van ledlöpare ska väl inte missa så tydliga markeringar? Jo, tyvärr…
Holveden ultra arrangeras för första gången som en riktig tävling i år efter fjolårets testlopp. Loppet går mellan Gränna och Tranås på Holavedsleden. Sträckan är rejält kuperad med de största backarna i början av leden. Hur många höjdmeter det blev i slutänden vet jag inte för jag missad att starta min höjdmätare den här gången. Skulle tro att det rör sig om mer än 1000 i alla fall. Distansen är 52 km… om man springer rätt. Leden är bra markerad och förstärkningar har gjorts av arrangörerna, Tranås Triathlon.
Starten gick från Gränna torg kl 9:00 efter en något improviserad information och startceremoni.
Efter några hundra meters löpning börjar den backiga löpningen. Man springer uppför några längre trappor och fortsätter upp i skogen i lika backig terräng. Det är mycket uppför i början. Leden är riktigt rolig med många inslag av teknisk terränglöpning. En stor del av de första milen går i skogen. Lite senare blir det längre sträckor på riktigt trevliga grusvägar som varvas med skogsträckor. Mot slutet finns återigen hel del kul terräng om man är i stånd att njuta av den.
Mitt eget lopp är jag inte alls nöjd med. Jag gjorde några misstag som jag fick betala för. Det första var att inte har förstått hur kuperad hela banan var. Jag hade fått för mig att det i huvudsak var kuperat i början vilket gjorde att jag la ned en hel del krut på att springa på i uppförsbackarna i början. Det är rätt kostsamt på orken och jag är egentligen inte så vältränad nu så jag höll inte tempot hela vägen.
Det andra misstaget var en riktig blunder då jag sprang fel. När det är 19 km kvar så startades en kortare tävling och det gjordes lagom tills jag precis kom fram till den vätskekontroll som ligger vid den starten. Nu fick jag en massa löpare runt mig som jag antar var till stor del ovana ledlöpare då det var svårt för många att hålla koll på leden. Efter ca en fem km med dessa 19-km-löpare runt mig hade jag en dipp i uppmärksamheten och följde ryggen framför mig. Utan att tänka så löpte vi på längs grusvägen. Han sprang något snabbare än mig nu (jag hade ju en dipp) och vid ett Y-kors så insåg jag att det fanns ingen markering som visade vart jag skulle. H…te!!! Förbannad och väldigt irriterad på mig själv så vänder jag om. Springer på något hårdare och mäter sju minuter innan jag hittar tillbaka till ledmarkeringen. Jag hade missat en högersväng som var tydligt markerad med ledskylt och extra vimplar!
I detta läge så undrade jag såklart om jag missat en massa placeringar men väl i mål så visar det sig att jag höll min tredjeplats. Gissningsvis så gjorde felspringningen runt 20 minuter på resultatet. Tiden hamnade runt 4:50 blankt och vinnaren kom in på runt 4:15 och tvåan någon minut efteråt. Bengt respektive Jonny hade jag nog ändå inte kunnat rå på idag. Tiderna är preliminära då det inte finns några resultat upplagda än i skrivande stund.
Holveden ultra arrangeras för första gången som en riktig tävling i år efter fjolårets testlopp. Loppet går mellan Gränna och Tranås på Holavedsleden. Sträckan är rejält kuperad med de största backarna i början av leden. Hur många höjdmeter det blev i slutänden vet jag inte för jag missad att starta min höjdmätare den här gången. Skulle tro att det rör sig om mer än 1000 i alla fall. Distansen är 52 km… om man springer rätt. Leden är bra markerad och förstärkningar har gjorts av arrangörerna, Tranås Triathlon.
Starten gick från Gränna torg kl 9:00 efter en något improviserad information och startceremoni.
 |
| Förväntansfulla ultralöpare på Gränna torg (foto Pernilla S) |
 |
| Gel-intag (foto Pernilla S) |
Det andra misstaget var en riktig blunder då jag sprang fel. När det är 19 km kvar så startades en kortare tävling och det gjordes lagom tills jag precis kom fram till den vätskekontroll som ligger vid den starten. Nu fick jag en massa löpare runt mig som jag antar var till stor del ovana ledlöpare då det var svårt för många att hålla koll på leden. Efter ca en fem km med dessa 19-km-löpare runt mig hade jag en dipp i uppmärksamheten och följde ryggen framför mig. Utan att tänka så löpte vi på längs grusvägen. Han sprang något snabbare än mig nu (jag hade ju en dipp) och vid ett Y-kors så insåg jag att det fanns ingen markering som visade vart jag skulle. H…te!!! Förbannad och väldigt irriterad på mig själv så vänder jag om. Springer på något hårdare och mäter sju minuter innan jag hittar tillbaka till ledmarkeringen. Jag hade missat en högersväng som var tydligt markerad med ledskylt och extra vimplar!
I detta läge så undrade jag såklart om jag missat en massa placeringar men väl i mål så visar det sig att jag höll min tredjeplats. Gissningsvis så gjorde felspringningen runt 20 minuter på resultatet. Tiden hamnade runt 4:50 blankt och vinnaren kom in på runt 4:15 och tvåan någon minut efteråt. Bengt respektive Jonny hade jag nog ändå inte kunnat rå på idag. Tiderna är preliminära då det inte finns några resultat upplagda än i skrivande stund.
 |
| I mål och besviken på mig själv över min orienteringsmiss (foto Pernilla S) |
måndag 26 september 2011
Planer
Planer är till för att ändras… eller? Nåja, min långsiktiga tävlingsplan har ändrats. Istället för SUM den 8/10 blir det nu Holavedens ultra mellan Gränna och Tranås redan nu till helgen.
Formen känns som den är långt ifrån på topp men det ska nog gå att springa ändå. Har haft en period med diverse krämpor och därtill en förkylning. Kroppen verkar har hamnat i “återhämtnings-mode” för säsongen. Fast helgens runda i skogen kändes riktigt bra och tävlingssuget infann sig igen så idag bestämde jag mig för att ändra på tävlingsplanerna som sagt.
Har börjat titta på nästa säsong och på vinterns grundträning. Startdatum för grundträningen är satt. Tänkte även hinna med att bjuda in till en “fat ass-löpning” någon gång i början av november. Planen är att jag bjuder in till “Hultetleden & Järnleden - the guided tour“. En runda med en hel del rå terräng som landar runt en mara.
Formen känns som den är långt ifrån på topp men det ska nog gå att springa ändå. Har haft en period med diverse krämpor och därtill en förkylning. Kroppen verkar har hamnat i “återhämtnings-mode” för säsongen. Fast helgens runda i skogen kändes riktigt bra och tävlingssuget infann sig igen så idag bestämde jag mig för att ändra på tävlingsplanerna som sagt.
Har börjat titta på nästa säsong och på vinterns grundträning. Startdatum för grundträningen är satt. Tänkte även hinna med att bjuda in till en “fat ass-löpning” någon gång i början av november. Planen är att jag bjuder in till “Hultetleden & Järnleden - the guided tour“. En runda med en hel del rå terräng som landar runt en mara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)